10-13 juni 2011 Premiärtur med "nya" husvagnen!!!
Vädret var väl inte sådär görbra så jag kan inte säga att jag var speciellt peppad till att dra ut på campingtur....haaatar regn-ruskväder...+ att jag ju tänker på Gazzers ömtåliga trampisar...men, men...iväg kom vi trots detta...ha,ha! Färden gick till vårt så älskade Torsö med sin som vi tycker helt underbara natur. Gammelskog, klippor, sjö och den rofyllda "Torsöatmosfären"..!!
Hundarna tyckte förstås att detta var jättehäftigt och eftersom "campingen" inte direkt var överfylld (vi var själva ett bra tag) så kunde dom härja runt lite mer fritt.
Regnade när vi kom dit (gissa vem som var misspeppad..!)hemma sken ju solen!!! Nåja, resten av vår Torsövistelse blev helt ok på alla de vis...skööönt!
Första morgonen väcktes vi täml. tidigt av att Gazzer spydde galla ...blev förstås genast orolig för att magen skulle köra igång igen...men, tydligen hade han lyckats äta mkt. gräs som bildat en stor klump i magen...detta var orsaken...han var ok efter detta...phu!!!
Första dagens utflykt gick till den stora vackra sand-klippbadplatsen. Vackrast i mitt tycke är de häftiga klipporna...helt kanon för både två och fyrbenta. Både Gazzer och Adore badade...Adore visade sig vara en väldigt modig kille...hoppade i utan några funderingar alls och simmade riktigt ordentligt. Husse fick hjälpa till att dra upp honom vid ett tillfälle. Klippor kan vara förädiskt hala av alger. Som tack för denna insats fick hussen en ofrifillig kall dusch...ha, ha....såg lite kul ut tycker jag!!! Hällar, tallskog och ljung...som går väldans bra att rulla sig i...tycker Adore...en sysselsättning som inte direkt upåpskattas av matten. Nåja, är det inte ljung som sitter i pälsen så kan det vara fästingar...finns mängder av dessa otyg på denna ö...bet. mer än vanligt! Torsövistelse=välkardade hundar=ett måste!!!! Detta med fästingarna måste vara den enda nackdelen med denna ö...som jag ser det...dock en ganska läskig sådan.
Vår "nya" husvagn visade sig fungera kanonbra även om vi hittade ett par saker som hussen får fixa till innan semesterturen ska gå av stapeln.
Andra dagen...solen skiner men, det blåser väldigt mkt!!! Gör några turer åt olika håll på ön men blåsten gör att det inte känns något roligt...blir så att vi åker upp till samma klippstrand igen. Hussen fottar som vanligt....ja, även jag fottar en hel del. Tycker själv att vi fått till en hel del riktigt bra bilder...tom. på Gazzer som inte är lätt att få bra foton på. Han blir på någe vis så hösäckig på korten så han ser klumpigare ut än vad han egentligen är.
Runt i området vid denna klippstrand växte det en hel del bestånd av en ärtbuske som heter Harris...som tydligen är vanlig på just ställen där det finns mkt. sand...den binder flygsanden med sina rötter. Busken är otroligt vacker och vi förevigade förstås hundarna intill denna buske...resultatet blev hyfsat men, gör sig förstås inte som liten bild i dagboken.
Att befinna sig på Torsö en helg är som att vara på sjön en helg (vi har ju varit båtfolk förr)...man laddar batterierna...allt är så himla sköönt och avstressande! Hundarna tror jag uppskattade premiärturen med vagnen...men, Adore tyckte nog att sängarna var för smala...han vill ju ligga på ryggen mitt i sängen med benen upp i luften. Gick ju inte...han gjorde allt sina försök men, gav upp.... Nu ska vi fixa allt det som vi kommit på som behöver göras med vagnen...sen drar vi ut på nya turer framöver...härligt! Till Torsö kommer vi helt klart att återvända...kanske dröjer det inte alls länge till nästa tur dit..
.

2011-06-08 Spårkurs igen...JIIIPPPPIIE!!!
I kväll var det 4:e träffen på viltspårkursen. Har jobbat inatt så jag kände mig ganska så "seg"...men, missa denna kurs är ju inte att tänka på. Har aldrig tidigare gått en kurs som varit så otroligt inspirerande och så jättekul...dels så lär vi oss förstås grunderna till att viltspåra men, i pauserna då spåren lägger till sig blir det en massa nyttigt hundsnack där vi delger varandra erfarenheter och hjälps åt att lösa ev. problem. Henrik, vår kursledare är verkligen en klippa i hur olika problem ska bemötas och tacklas. Kan nog säga att hela kursgänget är mer än helnöjda med denna kurs som ger så mycket på alla plan...dessutom har vi ju så himla trevligt också...extra +...!!
Nytt för denna gången var att hunden skulle lära sig markera en speciell doft. I en av fyra burkar med lock placerades en liten bit bomullspadds som legat ihop med en klöv. Hunden fick sedan lukta på klöven och skulle sedan markera i vilken burk som samma lukt fanns...hunden skulle markera och i Gazzers fall sätta sig=belöning. Gick över förvänatan bra...är fascinerande att se vilket otroligt fint luktsinne hunden har. Förutom denna övning så la vi ett kortare spår där vi sprayade spåret med vatten i vilket det legat en liten bit klöv...i spårslutet låg också samma klöv som doften i vattnet. Gazzers första spår blev lite för bråttom... jag hann inte hejda honom i spårstarten så han var för ivrig och tog inte in dofterna. Vid nästa spår så fungerade allt kanonbra...inga problem alls...och klöven var förstås lika populär som alltid! Träningen med doftmarkering i burkarna går ju att träna på många sätt...ex. träna upp hunden på kantarelldoft...vore ju inte fel!!!
Ja, förutom detta så körde vi lite lydnadsträning...ja, Henrik visade hur han tacklade en del problem och svårigheter...otroligt häftigt att se honom jobba med hundarna. Sussis unga tik Pia har tex.inte velat sätta sig på kommando...men, nog sjutton fick Henrik henne att sitta.....!!!
Kvällen blev attans så sen...och jag var om möjligt ännu segare i huvudet när jag styrde färden hemåt Askersund igen...men, vad gör väl det...detta är ju så himla skoj och nyttigt. Till veckan ska vi träna tillsammans med Mona/Stina...kuuul!! Då ska jag även trappa upp svårighetsgraden för Adores spårande...ska bli skoj=längtar!! Kursen gör uppehåll till i augusti så nu gäller träning på egen hand.
Gazzer sover tungt vid mina fötter just nu...tror att han tycker detta är mer än störtskoj...och är han glad och nöjd så då är även matte nöjd...eller är det kanske tvärtom man ska tänka...ha, ha!!!

2011-06-06 Vi spårar vidare.
Även denna morgon var tidig...och trots att klockan var bara drygt 7 när en helt överlycklig Gazzer och jag begav oss ut till skogs så visade termometern på dryga 14.grader...vilket kom att stiga raskt uppåt. Detta var viltspårkursens 3:e träff och idag var det min tur att möta upp vår ledare Henrik Widlund och tillsammans med honom lägga dagens spår. Svårighetsgraden idag var tre vinklar och en spårlängd på ca 300m. Efter det att vi lagt 5 spår strålade vi samman med resten av kursgänget vid hundklubbstugan. Spåren ska ju ligga till sig några timmar och vad passar bättre än fikapaus samtidigt som Henrik delar med sig av sina stora erfarenheter och ger goda råd. Måste än en gång lovorda honom som kursledare..har aldrig tidigare gått en kurs med en så otroligt inspirerande, pedagogisk och kunnig ledare...man får en kick av att gå kurs för Henrik...jätte-jättekul!!!
I dag fick hundarna klara sig utan motivationsspår. Först ut att ta sitt spår var Gazzer. Värmen var redan här kompakt och termomentern visade på ca 29 grader...huialigen...hårt för både fyr och tvåbent men, har man skoj så går allt. Gazzer visste precis vad som väntade och tog sig an spåret med iver...spårade bra men, tappade spåret vid ett tillfälle, men fick upp det igen. Måste tala om att det blåste rejält (tur med tanke på värmen) så vittringen förlyttade sig en del. Spårslutet var förstås skitkul att hitta...rådjursklövar är smanskens...tycker Gazze!! Han höll nästan på att äta upp klöven innan jag hann rädda undan den inför kommande spårningar.Är nöjd med Gazzers spårning idag...Henrik tyckte han hade gjort stora framsteg mot vid förra kurstillfället...kul!!! I det stora hela hade alla hundarna gjort framsteg sedan sist...alla tog sina spår med större motivation. Sussi har två Cattle-dog med sig och även den yngre tiken gjorde en bättre spårning idag än förra gången även om motivationen kanske inte var värsbäst och att hon var rejält störd av oss/"publiken"...men, med träning så....Sanna har gruppens klart duktigaste spårhund (i nuläget) men, hennes hund har varit med och jagat tidigare så detta är inte helt nytt. Vår kompis Stina med matte Mona skötte sig som

vanligt kanonbra... Stina visade mer intresse för klöven idag än vad hon gjort vid tidigare spårningar.
Innan vi styrde hem från skogen skulle spårlinor och annat fixas...ha, ha...är en konst att linda linan i en 8:a (så den löper ut lättare utan att trassla vid nästa spårning).. Sussi kämpade på med detta...skam den som ger sig....

2011-06-01 Viltspårträning.
Tidig morgon...i dag skulle det viltspåras tillsammans med kompisarna Stina och hennes matte Mona. Som tur är så har det inte varit fullt så varmt idag som tidigare dagar. Är lite pysslande att hållas med detta...och är man ovan som vi så är det en del att tänka på när man lägger ut spåren. Det ska blodas (lagomt mycke, snitslas och skanken ska dras...+ att man ju bör ha koll på hur långt spåret blir... Mona och jag la först ett spår åt varje hund. Vi gick spåren åt varandras hundar för att inte mattes lukt skulle finnas med.
Medans spåren la till sig några timmar så passade vi på att köra lite lydnadsträning med bl.a platsläggande...gick görbra. Fick Adore att ta apporten aningens bättre än vad han gjort tidigare...är det svåraste momentet tycker jag. Efter en rediger fikapaus så la vi varsitt motivationsspår till Gazzer och Adore. Mona tyckte inte att Stina behövde något sådant spår idag eftersom hon verkar vara så peppad på spåret sist.
Först ut var Gazzer och jäsiken vilken iver och gnista han hade idag...om man nu jämnför med förra gången vi spårade...helt klart visste han vad som väntade. Han tog spåret direkt och klöven den var skitskoj att hitta...jätteskoj att se hans iver och glädje. Sedan var det Adores tur att ta livets första viltspår...`å inte var det några problem inte...tog spåret direkt och klöven hittades utan några problem alls.
Sedan bar det iväg ut till de riktiga spåren och först var det Adore som fick ta ett rakt spår...inga som helst problem utan bara jätteskoj!! Gazzer var fortfarande peppad som sjutton och tvekade inte det minsta i sitt spårande...dock hade vi missat att snitsla ordentligt så jag blev osäker och trodde han var helt ur spår ett tag...vilket han inte alls var insåg vi senare. Efter att ha snurrat runt lite i blindo där på hygget så hittade vi så tillbaka till snitslarna och tog upp spåret från sidan och hittade till spårlutet och klöven...LYCKA!!! Var ju tur att slutet blev lyckat eftersom han ju var så peppad idag....Gazzer gick hela tiden i spåret men, det var jag som gjorde att han gick ifrån spåret eftersom jag trodde att han var helt galet....lärdom till nästa spårning=massor-massor med snitslar. Sist ut var Stina som också tog sitt spår bra...snurrade väl runt lite men, förmodligen var "spårgatan" täml. bred.
Kontentan av dagen är att vi bara kan konstatera att hundarna verkligen vet vad som detta går ut på och att dom tycker det är jätteskoj. Nästa gång ska jag nog inte lägga något mootivationsspår till Gazzer...tror inte att han behöver det längre...eller åtminstone inte nu. Adore kirrade detta över förväntan...men, han ska väl ha ett motivationsspår även nästa gång men, sedan kan vi lägga in lite vinklar + längd i det riktiga spåret. Stina är görduktig på detta...är dock inte heltänd på klöven...lite peppning kanske kan vara bra.
Stort tack till Mona och Stina för en supertrevlig dag ute i spårskogen...vi gör om det snart igen...!!!

2011-05-29 UTSTÄLLNING i Österbybruk: Drygt ett år har gått sedan vi ställde sist..tala om att vara ringrostiga...!! Jag brukar ju vara stirrig och firrig före utställningen och gå och kolla in varenda lock på hunden...men, inte denna gång. Vi tog det hela med ro...och hade inte ens funderat på några bättre placeringar... var en ovanligt lugn och behaglig känsla (när man vet hur det annars brukar vara!)
Dagen började med regn som avtog lagomt framme vid utställningen. Utställningområdet var otroligt vackert i herrgårdsmiljö men, ack så trångt. Hade tur och kunde klämma in oss bakom några u-tält. Adore hade höga förväntningar på sin dag...(kanske visste han vad som väntade!) och var ovanligt pipig. Gazzer var förstås också med och tog det hela med ro...han bara är ju den killen!!
Var otroligt roligt att träffa alla utställningsbekanta igen...saknat detta måste jag säga. 40 hundar var anmälda och domare var Mia Sandgren.
Adore skötte sig perfekt...han är en mycket lättsam kille. Långa stunder satt han på trimbordet och spanade in vad som hände runt omkring. Matten hade förstås börjat koppla på utställningsnerverna så kammen kom fram ett otal ggr. mer än nödvändigt...är bara så det är. Hussen/handlern var också pirrig...hör ju liksom till att det ska vara på detta viset...tur att vi inte visste vad som komma skulle för då hade vi nog varit ännu mer nervösa.
I ringen skött sig husse/Adore kanonbra...Adore bara flöt fram på någe rent ljuvligt sätt...såg himla bra ut (skryt...ja, jag vet!). Måste säga att jag upplevde Adore bra mycket bättre/finare i ringen än när han står på trimbordet. Han kan konsten att visa upp och ta fram sina fördelar...ja, jag tycker verkligen att han var fin. Mia vill ha mycket rörelser så det blev många varv runt ringen och Adore kämpade på (måste ha varit kämpigt för hussen...ha,ha!). Ja, så blev han då utplockad till Bästa Hane....och både jag och Anders blev mer än gööörpaffa...sedan när han också fick Cert tror jag att jag höll på att gapa "ihjäl" mig...hade ju inte tänkt åt detta håll alls..görskoj!... Ja så skulle han då förstås gå mot Bästa Tik vilken var Cameron Rockferry"Duffy"/Helene H...`å då tänkte jag väl som så att dom inte ens skulle behöva gå in...för självklart så skulle Biret hamna hos tiken...men inte...ADORE TOG BIRET!!!!!! Ja, vid det här laget så var både Anders och jag helt förstummade...vår "lilla ofärdiga" Adore tog Biret...helt ofattbart!!! Ja, jag måste nog erkänna att jag fortfarande i skrivandets stund nog inte tagit till mig detta fullt ut...känns overkligt. Nåja, nu hispar vi inte upp oss för detta....vi är mycket medvetna om att vår kille inte på långa vägar är färdigutvecklad än så dagens resultat var helt kanonroligt men, han behöver säkerligen minst ett år till på sig för att få mer stadga, massa och päls. Vad gäller pälskvaliteén idag så tycker jag han var görfin...kom faktiskt fram en utländsk domare och överöste honom med lovord...både kropp och pälsmässigt...han önskade oss lycka till i framtiden med vår fina hund...kul!!!!
En Bir-placering innebär att man ska delta i gruppfinalen vilken alltid är i slutet av dagen=lång väntan. Finns ju mkt. vakra hundar att titta på under tiden...men, vid det här laget är man ganska så seg så lite jobbigt är det. Vår kennel: Cameron gick in med en görfin uppfödargrupp och vann BIS-Uppfödargruppen...GRATTIS!!!!
När så väl Grupp 3 skulle in i ringen så var det snabbt avklart...som alltid...in-ut-klart.
Dagen blev lång och vi var både trötta och mycket omtumlade när vi styrde färden hemåt. Vi stannade vid en vacker skogsväg så hundarna fick springa av sig lite lagrat "spring"...och jo, man kunde nog se att vår lillherre hade en annan uppsyn då än före utställningen. Man är ju inte BIR-hund för inte, inte..!
Ja, vilken dag...ofattbart alltihop, så oväntat, så otroligt roligt att höra folket runt ringen hur de upplevde Adore...ja, dagen kunde ju bara inte ha gått bättre. Kan ju tala om att vi dagarna innan satt och sa att om det är dåligt väder (vilket det ju faktiskt var först) kanske skulle strunta i att åka alla de där milen till Österbybruk...med vår öppenklasshane som ändock inte hade någe att hämta...ha, ha! Nu sitter jag här med en röd/gul och en blå/gul rosett bredvid mig ...tänkt om vi inte hade åkt...!!!

Tack alla goa och snälla vänner för en trevlig dag runt ringen!!!!

2011-05-28 VILTSPÅRKURS för Gazzer och mig. Redan kl.7.30 började Henrik och Sanna lägga spåren till dagens kurs. Resten av kursgänget stårlade samman kl 9:e. Vi fick oss en liten teoretisk genomgång och sedan gick vi ut och la varsitt motivationsspår till hundarna. Gazzer tog spåret bra men visade inte något större intresse för skanken i spårslutet/markerade dock lite. När alla hundarna tagit sina spår åkte vi ut till de "riktiga" spåren som vid det här laget hade hunnit lega till sig drygt 3 timmar. Spåren var rejält mycket längre än vid första kurstillfället och innehöll dessutom två 90-graders vinklar. Terrängen där spåren låg var av skiftande slag. Hela kursgänget hängde på när hundarna spårade och Henrik (vår superduktiga ledare) förklarde hela tiden varför hunden gjorde eller inte gjorde vissa saker=mkt. intressant! Att kunna läsa av hunden är ju attans så viktigt!
Gazzers spår låg på ett täml. snårigt hygge där det var marigt att ta sig fram. Han tog först upp spåret riktigt bra men efter en stund så var det som att motivationen inte räckte till ordentligt. Men, med lite peppning och tålamod tog han sitt spår och hittade också skanken. Henrik säger att det hade gått för lång tid mellan motivationsspåret och detta spår... Henrik tog skanken och bar den väl synlig från spåret mot bilarna...Gazzers nyfikenhet på skanken växte alltmer och han gjorde allt för att råffa åt sig denna smaskiga sak. Han lyckades till slut och fick bära skanken sista biten till bilen=lycka och motivationen växte enormt. Nu var det så ypperligt bra att det hade blivit ett spår för mycke mot hundantalet idag vilket betydde att en av hundarna kunde få spåra två gånger och Henrik tyckte då att Gazzer skulle gå det. Terrängen på detta spår var bet. enklare och Gazzer visade direkt att han fattade vad det hela gick ut på...nu fick matten lite svårigheter med att hinna med kan jag tala om. KUL.....han hittade skanken och lyckan var fullständig!!! En av hundarna i gruppen har spårat en hel del tidigare och fick prova på att ta samma spår som Gazzer redan gått...var inga problem alls. Syns att den vovven varit med om detta tidigare.
Ja, nog märks det att hundarna gått framåt sedan förra kurstillfället alltid...trots att vi ju inte kunnat träna pga avsaknad av blod. Den saken är dock fixad nu så nu ska vi träna. Svårighetsgraden har trappats upp rejält från förra ggn...mkt mer än vad jag hade trott att den skulle göra. Henrik säger att detta är viktigt och att vi måste lära oss lita på hunden...är nog så rätt så.
Efter spårningen gick Mona/Stina och vi en fin promenad i skogarna kring klubben=härligt! Hundarna busade och hade skoj...Gazzer tycker att Stina är så fin och det tycker ju jag med!

Nu ska här fixas det sista inför morgondagens utställningstripp till Österbybruk. Adore ska badas och "finputsas"... Gazzer ligger i sitt sovhörn och sover djup...han är nog härligt trött just nu efter att ha tillbringat spännande timmar i spårskogen. Kul men, det tar på krafterna...är tur att det inte är han som ska ställas i morgon.

2011-05-24 Efter totalt hemside-stiltje på snart ett år ska jag nu försöka mig på att uppdatera lite.
Har förstås hänt en hel del sedan sist...jag gör här en liten sammanfattning av det jag tycker är lite minnesvärt.

Först av allt kan jag tala om att det är facebook:s fel att jag inte uppdaterat...ja, så är det faktiskt. Lite lustigt är detta eftersom jag länge hävdade att jag minsann inte skulle gå med i Fb..Är man som jag inte någon såndär riktig "datamänniska" så är det ju attans så mycket enklare att uppdatera Fb...men, eftersom jag fått en hel del påbackningar om att folk saknar uppdateringarna på hemsidan så får jag väl försöka skärpa mig....får väl se om jag lyckas.

Känns som att det varit ganska så lugnt på hundfronten...förmodligen beror den känslan på att vi inte farit runt på en massa utställningar utan tagit ett brake vad gäller ställandet.

Adore och jag gick fortsättningskurs i agility på hösten. Vi var ett skoj kursgäng och Adore var nog ganska duktig tror jag...men, jag fick hela tiden känslan av att han inte tyckte det var sådär jättekul. Är ju van vid Q:us och även Gazzer lycka över att få fara fram över hindren...är inte så med Adore. Meningen var att vi skulle vinterträna i ett ridhus som klubben hyrt...men vi och större delen av kursgänget var dåliga på att träna (latmasken!). När så våren kom så kände jag bara att agilityn inte var vår grej utan istället går vi nu tävlingslydnad...och det är helt störtkul!!! Upplever också att "Dålis" tycker detta är roligare än agilityn...!? Sist vi var på klubben var det fullt ös på agilitybanan alldeles intill vår träning och det bekom inte honom alls...måste tyda på att agilityn inte lockar speciellt, eller!?Självklart så kommer vi att fortsätta träna lite agility...för skoj skull...vi har ju trots allt gått några kurser så. Adore är en helt underbar hund att jobba med...så oerhört lyhörd och lättsam. Han fattar snabbt vad som förväntas av honom och gör allt för att vara till lags. Det jag får tänka extra på vid hans träning är att inte göra för hårda tillrättavisningar...vilket ju faktiskt kan vara svårt. Just nu hålls vi med att träna in LP: 1:an...och där är det apporten som är det som är marigaste....men, med lite träning så... Använder mig av klicker...belöning i rätt stund (förhoppningsvis!). Kursgänget är trevligt och vi har en superduktig ledare: Erika Mattsson. En stor skillnad i att träna lydnad resp. agility är att man kan träna själv, ensam utan att åka till klubben och möta upp folk, bygga banor osv....ja, ja...allt har ju förstås sin tjusning. Just nu satsar vi på lydnaden och det känns bra. Försöker lägga in lite träningspass under våra vardagliga promenader och då får ju även Gazzer sin beskärda del av träning....även om han ju som jag nu vet (efter besök hos djurprataren/Gabriella R) inte gillar detta med lydnadsträning. Men, vad sjutton...allt här i livet är ju inte skoj heller!!!!

Vintern med all snö gjorde det svårt att vandra i skog och mark...Gazzers hälsa har ju även den varit ett hinder till att göra några större aktiviteter.

Gazzer...ja, denna underbara kille som jag/vi älskar så oerhört. Att han är en sjuk hund är ju ingen nyhet och hans hälsa åker ibland bergodalbana med honom och oss. Jag försöker verkligen att göra allt som står i min makt för att hjälpa honom må bra. Husmanskosten, 3 mål mat + mellanmål varje dag för att magen inte ska bli tom , B12-sprutor var 3:e dag, levaxin och Bvitamin tbl, kortison injekt nästan reglebundet, Healing, homeopatmedicin, salvstrumpor varje natt och som det är nu skor på alla promenader...ja, det är en del av allt.
Jo, visst ska jag vara ärlig och säga att dettta åtminstone ibland är mer än görjobbigt men, självklart gör man detta...jag ser ju att han mår bra av allt så...!!
I våras hade han en jobbig period då magen krånglade...diarrér av och till. Jag försökte med allt som tänkas kunde + förstås vetr.kontakt. Allt gick lite upp och ner men, så i mars blev det akut...med blod och åter mkt. blod=akut inläggning på Strömsholms djursjukhus. Där blev han liggande i 4 dygn, hade dropp och beh. med Flagyl. Under vistelsen där avklingade sympt. så förutom vissa provtagn, rtg. samt ultraljudsundersökn, gjordes inte så mycket. Han fick komma hem och åt då fortfarande Flagyl samt skulle enbart äta skon kost. Jag fick rådet att beställa en tid hos en mag/tarmspecialist och vetr. som skrev ut honom sa att det första dom skulle göra var nog att ta bort husmanskosten samt de flesta mediciner han stått på en längre tid...allt för utvärdering. Ja, inte var det lätt och veta vad som var rätt/fel inte. Gazzer är ju lite "multisjuk" och vår vetr. Lage Bellström i Arboga som vi gått hos en längre tid har ju verkligen ställt upp för oss...skulle jag förkasta allt vad vi kommit fram till... Gazzers problem är ingalunda enkelt...och någon given rätt beh. finns nog inte. Dessutom så är det ju så att alla veterinärer har olika åsikter och beh...som ex. kortisonets vara eller icke vara. Nej, jag kände nog ganska så snart att jag inte skulle gå på Strömsholms linje. Kanske kommer jag till den dagen då vi söker annan obeprövad hjälp men, i nuläget känns det inte aktuellt.
Gazzer har turligt nog mått bra efter hemkomsten från S-holm (tack gode gud för det!). Har fortsatt att bara ge honom snäll mat...som ex. kyckling, vit fisk och ris...får nog förbli så framöver.
Trampdynorna är inte i den sämsta konditionen just nu men, inte är dom bra inte. Låter honom gå utan skor enstaka promenader...ibland...men, i det stora hela så har han alltid skor på sig...törs inte göra på annat vis.

Innan allt det här med hans magelände började hade jag turligt nog bokat tid hos djurprataren Gabriella Rastad. Vi har ju varit hos henne en gång tidigare och jag upplevde ju då att jag fick så oerhört mycket ut av besöket så ännu ett besök var bara spännande.
Den 11/4 var vi hos Gabriella. Återger här lite av det som kom fram:
Det första hon sa var att G talade om sitt onda ben...ett av bakbenen hakar sig och att detta var något som blivit mer påtagligt sista tiden. Han sa att matte brukar stirra på detta ben när vi är ute...och visst har jag ju sett att han ibland har en oren gång. Han sa att det onda kommer ifrån höften (han har ju en dålig höft !) och han dessutom börjat få känning i andra leder. Förmodligen har han snebelastat för att kompenserat det onda.... Han har känning av detta nästan hela tiden men, det hindrar honom inte från att göra det han vill just nu... Han har även känning av nacken efter att ha blivit påsprungen (Adore). Detta hade han först inte tänkt tala om för att han vet att matte blir så orolig. Detta med G onda höft återkom Gabriella till ett flertal ggr. och jag upplevde det nästan som att hon ville få mig att förstå att detta kunde bli riktigt illa.
Han sa att matte varit lite låg under vintern...vilket oroade honom/stämmer för jag har nog varit lite extra orolig för G. Han berättade om att han legat på sjukhuset nyligen och att han då varit väldigt nära att dö...hade det gått lite längre med det onda i tarmslemhinnan så hade han dött. Han beskrev det som att magslemhinnan var torr, ond, liksom pappersliknande, att det aldrig tidigare hade känts så. Han sa också att om han inte haft den matten han har så hade han varit död för flera år sedan. Att han lever beror på att han har en matte som verkligen försöker prova alla möjligheter till hjälp...att inte många mattar hade gjort så mycket för sin hund (när hon berättade detta grät jag en skvätt). Gabriella sa åt mig efter detta hade framkommit att jag skulle försöka komma ihåg detta faktum att jag faktiskt haft min hund på "övertid" i flera år...om nu höften börjar krångla också. Med detta menade hon inte att G har ett dåligt liv...utan tvärtom...han tycker att han lever ett gott liv men, är heller inte rädd för att dö...! Han sa också att han älskar sin husse....men, det är inte han som har ansvaret för honom.
Maten är helt rätt nu...matten har fattat vad han mår bra av...vi ska inte ändra på något just nu. Detta var ju oerhört skönt för mig att få höra...speciellt efter vistelsen på S-holm och förslagen på ändring av allt. Han beskrev att viss mat liksom frätte onda sår i magslemhinnan på honom.
Det framkom att vi inte varit ute och jobbat så mycket som vi annars brukar vara men, detta beror ju delvis på G hälsa. Han sa att matten och han tränat lydnad och att detta är jätte-jätte-tråkigt...ha, ha!!! Han förstår inte varför man ska nöta på små detaljer...han kan den lydnaden som behövs anser han...!!
Vidare talade han om att matten aldrig blir nöjd med huset...som vi hålls med att renovera. Detta förstår han inte alls eftersom huset var helt ok redan innan vi började reparera. Det är matten som driver på och hussen är lite slöare i starten...ha..ja, det stämmer nog det med!!!
Han tycker det är jättekul att jobba med nosen...och hemma brukar vi leta efter saker mest på skoj vilket är jättekul...stämmer är ju godisletning med lillahusse han syftar på. Detta var också himla kul att få höra för innan detta besök hos Gabriella så hade jag anmält G på en viltspårkurs...kul! Kände att han behövde få komma ut och göra något skoj bara han utan Adore.
Han berättade om sina onda tassar och om skorna som från början varit så skämmiga...men, varit bra för tassarna. Trampisarna är inte alls så onda nu som dom varit tidigare. Han sa att han inte tål vissa material...som trampisarna reagerar på och blir dåliga. Detta var helt nytt för mig...har ju trott att det var inifrån allt kom + nötning på ex. asfalt.
Vid förra besöket hos Gabriella klagade G en hel del på Adore. Han sa då att han inte ville ha honom och att han hellre velat vara ensam hund i familjen. Nu lät det inte alls så (skönt!) Han sa att han kände ett ansvar för Adore varför visste han inte riktigt för det var egentligen inte nödvändigt. Han upplever att Adore aldrig blir vuxen och att han därför får passa på honom lite extra...stämmer med min uppfattning. Han sa att matte blivit så duktig på att bryta Adore när leken med G blir för häftig... Detta kändes också skönt att höra för jag har verkligen gått in för detta. Förstår ju att G måste uppleva Adore med all sin energi jobbig.
Han berättade att han fått healing och att det stärkt hela honom...att han gick ifrån då det räckte. Stämmer det också. Vårt besök hos homeopaten berättade han också om...ja, jag kan då inte säga annat än att jag inte tvivlar det minsta på det som kommer fram på dessa samtal.

Tycker att jag fått svar på en hel mängd frågor, men samtalet har också lett till en djupare eftertanke. Visst vet jag att G är sjuk och att allt kan ändras fort med honom. Efter samtalet känns det ännu mer som att vi ska ta vara på vår tid tilllsammans med honom...kanske har vi inte kvar vår älskade Gazzer så länge till....snyft. Skönt är dock att veta att han har livsgnista och anser sig leva ett bra liv just nu (men, såpass tror jag nog mig kunna läsa av honom...men skönt att få höra detta sägas). Jag hoppas att jag/vi kan se när allt nått dit vi inte vill komma...och att Gazzer ska få sluta sitt jordeliv utan att först få kämpa med stor smärta bara för att vi tvåbenta inte kan ta svåra beslut..han är en stor kämpe vår Gazzer!!! Usch, nu tårfylls mina ögon...inte lätt detta...helt klart avigsidan med att vara djurägare...men, ett värdigt liv unnar jag verkligen mina älskade hundar!!En hundägares liv består förhoppningsvis av en hel massa glädje och kärlek men, även sorg och smärta och ett ansvarstagnade till att inte låta sin älskade hund lida bara för att vi tvåbenta är för veka i våra beslut. Kloka ord som är så lätta att skriva men ack så jobbiga i verkligheten!!!

Gazzer/jag har börjat viltspårkursen. När jag skriver detta så har viltspårkursen haft sin första träff och det var jätte-jättekul tyckte både Gazzer och jag. Har ju tänkt länge att jag skulle gå en sådanhär kurs men, det här med blod och djurskankar tycker jag faktiskt är riktigt äckligt....men, men...vad gör man inte för sina fyrbentingar. Vår kursledare Henrik Widlund är superduktig och ortoligt pedagogisk...jättekul! Gazzer svävade ut från sitt spår först...men, hittade tillbaka och blev överlycklig när han hittade rådjursskanken i spårslutet. Gav helt klart mersmak...får vi bara tag i blod (skank har vi fått av Henrik) så ska vi ut och träna. Givetvis så ska även Adore få pröva på detta. Kul, kul....!!! Är faktiskt lite stolt över mig själv som börjat denna kurs. Ja, jag är ju lite speciell när det gäller "döa djur"... äter ju inte ens kött så detta har varit väldigt avlägset för mig. Efter samtalet med Gabriella blev jag ju bara ännu mer övertygad om att detta är rätt grej för Gazzer. Klart att han också måste få göra någe kul...trots krämpor och elände. Han var helt oxtokigt lycklig då bara han och jag åkte iväg till denna kurs...sådant gör en matte varm ända in i hjärteroten...!!!

Ja, vad hag vi gjort mer. Jag har gått utställningsklippkurs hos Helene Hultén. Kursen var jätte bra och jag fick med mig en hel massa bra tips som jag hoppas kunna omsätta i praktiken (vilket ju är en helt annan sak!). Fotot på framsidan är taget efter kursen...Faktum är ju att jag idag stått och friserat båda killarna. Resultat...ja, det vete gudarna. Gör så gott jag kan men, men....att klippa efter konstens alla regler är då inte enkelt. Till helgen har vi anmält Adore till Österbybruk...oj, oj. Undrar just hur det kommer att gå...har ju inte ställt på evigheter så man har verkligen kommit ifrån denna värld. Är med blandade känslor jag tänker på söndagen...förstås jättekul och spännande men, även pirrigt. Återkommer väl senare med resultaet...ha, ha!

Sedan måste jag berätta att Q:u-dottern ("vår" som vi ofta kallar "Quolina" pga att hon är så otroligt lik far sin) Jatzie (matte Lillemor Gullberg) har fått en mycket efterlängtad kull superfina valpar i början av april. Pappa till dessa små underverk är Bimma/Eva-Lenas Jocke. Tre hanar och två tikar blev det och en liten tjej bor kvar hos Lillemor. Har varit och hälsat på kullen ett par gånger innan de flyttade till egna familjer. Önskar alla lycka till och hoppas förtstås att få återse dom...kanske i ringen framöver.

Är ju sekreterare i Laxå Brukshundklubb...vilket är bra för min del...blir lite mer sporrad till att göra saker då. Är så himla lätt att latmasken får övertaget...hm!!!Vi har förutom kurser och "vanliga" träningskvällar haft promenader med klubben,agilitytävling, utställning med ca:90 hundar där jag fick prova på att vara skrivande ringsekreterare för första gången. Tror att det gick ganska så bra.